Supporternytt

Eleonor och Tomas Nilsson flankerade mittfältaren Johan Henriksson för en riktig supporterbild.

Spelare och supportrar enade inför matchen mot Örebro som slutade i gemensamt glädjejubel efter 1-0-seger.

När Eleonor Eliasson står i supporterledet blir det andra bullar.

  Nybakade sådana.

  – Jag har alltid med mig nybakat på bortaresorna. Vi Häckensupportrar är inga huliganer – vi är buliganer, säger hon.

– Bra supporterskap är likvärdigt med att vara en bra människa. Man ska stå för det man tror på, kämpa för sin sak och inte bara förstå utan också respektera människans olikheter, säger Tomas.

Eleonor spelar inte så mycket fotboll längre – men är desto aktivare som supporter. Hon sitter i Getingarnas styrelse och fixar uppmuntringsgåvor från supporterföreningen till skadade och sjuka spelare.

– Det ska betyda något positivt för varje supporter att vara en del av BK Häcken, säger Eleonor.

Thomas hade inte en aning om att det spelades elitfotboll på arenan han passerade varje dag, tills det första frälsande besöket.

  I dag, 15 år senare, är BK Häcken en stor del av hans liv. Han har varit ordförande i Supporterföreningen, tagit fram officiella souvenirartiklar och försvarat de gul-svarta färgerna vid otaliga krogbord.

Hans bästa matchminne ser ut så här:

  – Den 17 oktober 2004, Kopparvallen. Regnet öser ner. BK Häcken ligger under med 2–0. Det plingar till på resultattavlan. Öster har precis tagit ledningen mot Assyriska. På 2 minuter gör Eirik Dybendahl två mål. Vi är tillbaka i Allsvenskan!

Roger Thollin började lite sporadiskt kolla Gefles matcher för 20 år sedan.

  Idag missar han ogärna en match – och sitter i styrelsen för supporterklubben.

På bilden får Eric Stefansson, vänster och Roger Thollin, till höger diplom för sitt supporterengagemang .

  Eric Stefansson supporterengagemang har tagit honom ända upp till toppen.

  Han är ordförande i Sky Blues, Gefles officiella supporterklubb.

  – Det finns många olika sätt att stötta sitt lag. Att vara en närvarande supporter och finnas där även i motgång är två bra sätt. De dåliga sätten är inte ens värda att lyfta fram. 

Han lyfter fram Gefles fantastiska vändning hemma mot Malmö 2006, från underläge 0–3 till vinst med 4–3, som ett minnesvärt matchögonblick.

Roger Thollin jobbar extra på läktaren med att försöka få hbtq-personer att också känna sig välkomna.

  – Homo- och transfobi är något som inte hör hemma på en läktare, säger han.

Hans bästa matchminne är Mattias Hugossons straffräddning på Anders Svenssons straff i bortamatchen mot Elfsborg för några år sedan.

  – Bra supporterskap är som djup vänskap, man stöttar varandra i med- och motgång. Dåligt supporterskap representerar de som agerar utifrån sina fördomar på läktaren, om det så rör sig om rasism, homofobi, transfobi eller andra sätt att förtrycka andra människor. 

Dagens första jubel utbröt i grådis 11.29 framför nya Gamla Ullevi i Göteborg.

  Då rullade bussarna in på parkeringen och IFK Göteborgs Young Fellows kunde ge sig av på sin första, bästa och definitivt häftigaste supporterresan.

  12 timmar tur och retur, 80 mil och en snittålder på 11 år.

Supporterresor till bortamatcher förknippas ofta med kopiösa intag av öl, oräkneliga pinkpauser och en del stök på arenan.

  Inte med det här gänget.

  IFK Göteborg har som enda förening i landet en aktiv supporterklubb för sina unga anhängare.

  I Young Fellows är alla mellan 9 och 14 år, älskar fotboll och vill heja på sitt lag med kärlek och konfetti – inte hata-hata-ramsor.

  – Det här är spännande och lite nervöst, säger Pernilla Dahlquist, IFK Göteborgs representant i det Svenska Supporterlaget, där hon sitter med en Tom och Jerry-påse i näven och alla barn inräknade på de två bussarna.

Totalt gav sig 106 Young Fellows-anhängare av från Göteborg till Malmö för att titta på sina hjältar spela allsvensk toppmatch. Resa, biljett och mat sponsrad av Svenska Spel, Ica, Joe Farrelli´s – och Pernilla Dahlquist.

  Hon la sina 10 000 kronor hon fick för att bli klubbens representant i Supporterlaget på den här resan.

  – Det bestämde jag tidigt, sen tog det lite tid innan vi hittade en match som passade, säger hon.

Hon har tillsammans med IFK Göteborgs Linda Åkerberg, Josefine van Ginhoven, Jonnie och Carina Castilla dragit ett rejält lass för att få den här resan att bli verklighet.

   Med på de två bussarna med fans fans förstås en ordningsvakt från IFK Säk med handfängsel, batong och öronsnäcka.

  Lars Förde hade en av sina lugnaste bortamatcher.

  – Jo det har varit väldigt städat, jag har inte behövt ingripa en enda gång, säger han med ett leende och blickar ut över bussen där fansen tuggar godis, spelar videospel i sina telefoner och vecklar ut sina IFK Göteborgs-flaggor.

Efter ett hamburgerstopp i höjd med Halmstad, blev de sista milen in mot Malmö Stadion lite långa.

  – Man tycker ju att det borde finna en blåvit gräddfil i samband med bortamatcherna, säger någon.

  Men humöret var det inget fel på, hejamsorna dånade i bussarma, flaggor och halsdukar halades fram .

Väl framme på arenan stannade bussen precis intill insläppet – Pernilla såg till att Young Fellows-gänget fick sina flaggor, de harklade sig och drog igång några riktigt kraftfulla ramsor innan de gick in på stadion.

Väl inne på arenan så gjorde Young Fellows-flaggor och medhavd hemmagjord konfetti ett avgjort intryck på matchen.

  Och ett inslag i Canal + placerade definitivt gänget på fotbollskartan.

  – Det tyckte de var kul att få se sig själva på tv, enda smolket var ju att vi inte vann, säger Linda Åkerberg i bussen hem.

Dagens sista jubel delade det här supportergänget på väg hem på E 6:an mörkret – de hade gjort det som anstår en god supporter. Stöttat sitt lag med positiva inslag.

   Med på sin framtida supporterresa har de definitivt sköna minnen.

  – Det här ska vi göra igen, säger Linda.